smarrigochgod

Alla inlägg den 23 mars 2020

Måndag med många känslor

Av Rehn/Hornesjö - 23 mars 2020 07:30

Så har vi då återigen kommit fram till det jobbigaste datum och tankarna går direkt till 1969

Det sägs att tiden läker alla sår, men ack så fel de har som påstår detta. Att man aldrig glömmer det är en sak men varför kan inte denna oro släppa som jag alltid får just denna dag fast det har gått 51 år sedan detta oförutsägbara hände.

För precis 1 år sedan var vi som vanligt upp till din grav Peter för att göra lite vårfint, något som vi alltid har gjort detta datum i alla år. Brukar normalt känna en uns av glädje när vi varit där och mina tankar som vanligt hade infunnit sig hur dessa fyra månader hade varit när du fanns hos oss.

Men just denna dag fick jag än en gång uppleva sorgen och känslan av att jag bara föll djupare och djupare ner i ett mörker.

Solen sken denna dag och min tanke var att få sätta mig ner med en ljudbok i solen och drömma bort ett litet tag, något som jag alltid behöver efter besöket vid graven.

Alla våra sex hundar springer ut på tomten och visar som vanligt glädjen över att se oss, men Nemo stannar helt plötsligt upp mitt i glädjen och ser så konstig ut. Märker att han mår dåligt och försöker få en förklaring på vad som sker, men allt går så fort, han bara ramlar ihop och det blev ett snabbt beslut att direkt åka till veterinären.

Vi fick sedan ingen kontakt med honom, han levde men i en helt annan värld och beslutet att han skulle få somna var inte så svår, han skulle inte behöva lida. Det visade sig att han hade drabbats av en stroke.

Denna kille var så speciell under alla år och så älskad av oss alla både oss tvåbenta och alla våra fyrbenta som alltid ville vara nära just Nemo.

Helt plötsligt stod jag där med bara sorg i hjärtat och tankarna på mamma kom upp till ytan igen, mamma som bara 17 dagar tidigare hade lämnat oss lika fort som Nemo nu gjorde och helt utan förvarning hade somnat in bredvid pappa i bilen när de var på väg till oss.

Kände då att detta kommer jag aldrig över och jag kan nog påstå att efter 1 år är jag nu idag på ruta ett igen och jag bara sjunker djupare och djupare i all min sorg.

All oro inför Coronaviruset finns just nu och ingen kan säga när detta tar slut.

Som tur har vi idag mycket att stå i. Började dagen som vanligt och efter hundarnas frukost så var jag med Lasse i garaget för att lägga i våra sommar däck i bilen för att få vinterdäcken utbytta.

Åkte till Maxi där däckfirman har sitt tält, men klockan var bara kvart i 9 och det stod att de öppnade 9 så det passade bra att vi gick in på Maxi och handlade det vi skulle ha.. Skulle köpa blommor att sätta på graven men de hade bara pyttesmå som jag inte tyckte var fina. Det fick bli en helt outslagen påsklilja som inte heller den såg ut som jag önskade..

Det var ganska folktomt inne på Maxi och de man såg var folk i vår ålder.

Nu skulle det bli däckbyte, men killen var ensam och kunde inte göra något jobb förrän i morgon.