Så var vi framme vid den stund som man inte alls längtar efter

Vaknade redan klockan 4, men som tur klarade jag av att ligga kvar i sängen fram till klockan var 6.30

Hade en del samtal jag ville hinna med innan vi skulle ta farväl av pappa.

Började med att ringa till Hemtjänsten, men de hade inget med medicinerna att göra så jag fick ett annat nummer till en som kanske kunde hjälpa till. Men även där var det ingen som visste hur man skulle gå till väga.

Ringde till Liljeholmens vårdcentral och de skulle återkomma klockan 10.15, vilket de gjorde. Men även där fanns han ju inte längre och fast han hade sin läkare hos dem så var det nu hemsjukvården som tagit över allt ansvar.

Fick åter ett nytt nummer att ringa och där fick jag i alla fall hjälp med att försöka lista ut hur de ska handskas med detta, för som den kvinnan sa "naturligtvis ska han inte betala för något han inte har fått".

Men mer kunde hon inte säga idag utan skulle leta vidare hos någon annan och återkomma med besked.  Jag bad henne återkomma i morgon eftersom vi hade begravningen idag.

Så det återstår att se hur det kommer att bli.

Har i stort sett suttit och tittat på TV nyheterna hela morgonen och känner mig orolig för vad som händer i världen.

Lasse hade ingen ro i kroppen och hade nog gärna velat åka redan klockan 10, alltså bara 4 timmar innan vi ska börja.  Känner mig stressad av att han inte kan koppla av och invänta tiden.  Men när klockan var halv 1 så orkade jag inte stå emot honom och vi åkte dit.

Kistan skulle stå på plats vid 13.00 tiden och jag ville ställa upp pappas bild och ta lite foton på det som kommit.

När vi kom fram till p-platsen så ser jag bilen med pappa komma i backspegeln. Jag säger till Lasse "nu kommer pappa", han tittar oförstående på mig och säger  "vad sa du"  jag upprepar det jag sagt och han kollar på mig som om jag inte vore klok tills han förstår att det är kistan som kommit.

Snart är även Ann och Kenneth på på plats och vi inväntar nu bara att bilen ska åka så vi kan gå in.

Nu är det planering på gång runt kistan och mannen från begravningsbyrån jobbar så fint med att lägga alla vackra blommor på plats.   När jag ser kransen från oss så är min första tanke "men så stor den är".. men så vacker.

Tar sedan en runda runt kistan och tittar på alla vackra blommor som pappa har fått.

När klockorna börjar slå så sitter alla på plats.

Gabriellas sång hörs högre och högre och jag känner min puls börjar slå hårdare. Men idag är jag stark och ska visa att det även kan vara en glädjens dag.

Vår fina präst Kristina Odhner har snappat upp allt vi pratade om när vi hade vårt samtal.  Jag märkte knappt då att hon skrev det vi pratade om, men vilken fin ceremoni det blev och allt som sades var precis som pappa själv hade berättat om sitt liv.

Sen blev det härlig är jorden och det mer vardagliga i en begravning.

När Kristina säger att nu ska vi lyssna på musik då började min hjärta bulta och jag kände "kommer jag att klara detta" Det var en mycket fin inspelning med Magnus Uggla och när han sjunger orden om Jag och min Far så kan jag känna att detta är verkligen jag och min pappa han sjunger om.

Sen blev det Blott en dag och därefter fick vi alla som ville gå fram och ta ett sista farväl.  Detta är alltid extra känsligt men det gick bra och jag fick även fram några ord till pappa.  Eftersom vi var först så kunde jag sedan se alla andra som gick fram och sa några ord. Dino var så söt, han gick fram la sin lilla hand på kistan och sa "hej då gammelgammelmorfar och så vinkade han åt honom en sista gång.

Sen blev det några ord till sagda av prästen innan vi fick lyssna på Strövtåg i hembygden.

Allt gick mycket lugnt och stilla till och jag tror att pappa hade uppskattat detta.

Har alltid funderat på var alla blommor tar vägen när akten är avslutad och idag fick jag svar på detta.

Mannen från begravningsbyrån kommer fram till mig och frågar om vi vill ha blommorna eller om de ska brännas.

En snabb fråga till de som var där, hur gör vi och alla var eniga om att blommorna skulle få leva vidare ett tag till och alla lovade att ta med sig sin krans/blomma hem.

Vår var ju jättestor men hem skulle den få komma.

Vi var 28 stycken som skulle gå på minnesstunden.  Hade beställt snittar och tårta. Hade även beställt lite ändringar på vissa snittar. Alla äter ju inte samma sak och det var absolut inget hinder och när jag fick allt från begravningsbyrån så såg menyn ut precis om jag önskade.

Ska väl inte påstå att det såg ganska fint ut,  men hur skulle vi veta vad som var de speciella.
Kvinnan från cateringen var mest stressad och blev helt ställd när jag frågade och jag fick till svar att alla får väl sätta sig ner så får vi se vad de ska vara.   Jaha, jag skulle då säga till alla att varsågod och sitt men ni får inte röra snittarna för de är kanske till någon annan.  Jag ville ju att detta skulle vara fint och kände nu en viss irritation uppstå.  En skulle ha en vegan, tre skulle ha kalkon istället för skinka (hade för deras skull valt kalkon på alla) och jag skulle ha bara räkor och majonnäs på en av snittarna eftersom jag är fiskallergi.
Vegan tallriken kom fram och det var lite roligt för vilken vegan äter ägg, men det låg det på toppen.

Till slut blev det i alla fall rätt till 99 procent nu var det bara min tallrik som fattades.  3 gånger fick jag en ny med räkor, lax och romsås, alla tre gånger sa hon "det är bara räkor"  Lasse frågade henne vad är då detta och pekade på laxen,  jaså skulle det inte vara lax på din.  Den fjärde smörgåsen kom in och då var det äntligen bara räkor men vad låg det på romsåsen.  Nej nu fick det vara nog och jag sa att jag avstod i stället.

Annars blev det fina minnen som togs upp och Ann höll ett jättefint tal och tog fram ordet som Per kallade morfar för "han var klistret i vår familj" alltid den som såg till att vi höll ihop och aldrig några orättvisor.

Helt plötsligt så ställer sig lilla Dino 7 år upp och knackar i glaset och påkallar att han vill säga något.

Ja du lilla Dino du hade verkligen lyssnat på prästens ord och hört vad hon sa om att minnas.  Dino har många minnen fast han är liten men det roligaste han hade det var när vi var och grattade Medina på hennes 1-års dag och pappa var helt lyrisk av den goda tårtan.  Dino sa "jag trodde aldrig han skulle sluta äta"
Rubina hade tänkt framföra en sång inne i kyrkan, men tog den istället på minnesstunden och hon sa själv att det var nog bättre för det var även svårt här inne.

  Det fanns även ett pianon i detta rum som Åsa satte sig vid så Rubina fick musik till sin fina sång.

Kaffe och tårta blev det också innan dagen var slut och många minnen är bevarade. 

Den yngsta idag var min kusin Maries barnbarn på 5 månader och han var så lugn och fin hela tiden i kyrkan, men när klockorna började ringa då blev han riktigt orolig. Men med sin mammas lugna röst så kändes det nog inte så läskigt. Hade varit roligt att få ha med Medina idag, men Patricia vågade inte ha detta lilla 2-åriga vilddjur i kyrkan så hon fick ha en egen dag med sin farmor och farfar i stället. 

Att få ha alla våra barnbarn samlade händer inte så ofta, men 9 av 10 kändes stort och Johanna var saknad men att både ha handbollsmatcher och studera och även bo i Helsingborg satte denna dag käppar i hjulen.
Lite blandat från dagen

 

Dagen hade varit lång och det första var våra hundar som måste få komma ut och även få sin middag.

Sedan tog Lasse ur den vackra kransen och även några buketter som fanns kvar och vi får försöka hitta en plats på tomten för dessa och njuta några dagar till.

Sen en tur till Hallunda för att köpa varsin pizza, själv hade jag ju inte ätit något denna dag och kände mig ganska hungrig.

Nu får livet gå vidare utan stöd av mina föräldrar.

Blir svårt för mig att axla det som de givit under alla år.  Men får göra så gott jag kan.