Tillbaka på rött igen, men jag kände mig ändå ganska utvilad

Hade en del på agendan denna dag så dagen gick fort.

Passade på att försöka få en bild på tjejerna tillsammans när vi var ute på promenaden

Bakade en liten kaka till fikat 

Åt resterna av kalopsen till en sen lunch.

Klockan 18 fick vi besök av vårt äldsta barnbarn Patricia med sin fina lilla familj-

Detta var verkligen efterlängtat. Vi har inte setts på över 1 år och de två senaste hundarna Zlatan och Åberlix har inte träffat barnbarnen alls.  Men alla våra hundar är så galna i barn så det blev ett glatt besök för dem.

Yra var tvungen att hoppa upp för att pussa Medina och slog naturligtvis ner henne. Lite tårar blev det, men det gick snabbt över.

Medina som fyllde 2 år den 25 oktober hade vi köpt en dockvagn till och det var naturligtvis intressant att få se hur hon skulle ta emot denna present.

  Det blev uppskattat.  Hundarna fick nu hålla sig bakom stängd grind för att Medina skulle få vara i fred ett tag och det var väl inte så där jättekul tyckte de.

Men de lugnade ner sig och när det var dags för hemfärd för lilla familjen så gick allt mycket lugnare till i hallen än när de kom.. Z som alltid blir helt nipprig när hon ser eller hör barn var nog nästan inne i munnen på Medina.

Det fick bli ett litet bildspel av deras besök.

  De åkte hem strax efter 20 och då satte jag på TV för att se Big Bang.

Sen blev det som vanligt att jag  avslutade kvällen med Alla mot Alla.

Så var denna måndag över, en dag som jag kan leva på länge.

Söndagen började bra och för en gångs skulle var det roligt att se på appen.

  Härligt att se de gröna fälten .

Dagen kände helt okej och det blev en hel del att vara ute.

Något firande av fars dag blev det inte.  Vi hade redan besökt pappa i fredags och våra egna barn  fick det räcka med att de alla hörde av till sin pappa.  

Det blev att jag ställde mig igen med Zlatan, vet inte riktigt vad Lasse gör med honom, han står och filar i timmar varje dag, känns det som och jag trodde nästan att han var färdigtrimmad och jag bara skulle behöva jämna till allt. Men vad jag bedrog mig, tog ut honom på trimbordet och visst var han tovfri, men allt annat var ju kvar.  Bara att bita ihop och börja trimma en ganska jobbig hund på bordet, han gör allt för att gömma sina tassar, avskyr när man ska plockas på huvudet och jag ska nog påstå att jag får jobba alldeles för mycket med min egen kropp.  Men jag bet som sagt ihop och stod i nästan 2 timmar för att i alla fall försöka få någon stil på denna envisa kille. Detta resulterade i att min vänstra arm helt gav upp och jag kände hur den bara värkte mer och mer.

Jag har som jag redan skrivit om min  onda kropp den senaste tiden och att ta mer än en hund åt gången har varit svårt, så vi delar alltid upp dem och tar då vara varsin.  Tjejerna fick sin promenad och sedan var det bara att vända hemåt för att ta ut killarna.

Kände att jag inte kunde vänta med en av dem utan tog både Qling och Åberlix för inte kunde jag säga nej till den glada Qling som glatt hoppade runt mina ben.

Normalt tar jag alltid bälte när jag har mer än en hund, men detta glömde jag helt bort idag och tog bara retriever koppel på dem båda.  

Det började ju bra med att Lasse fick ta alla tre medans jag plockade fram min mobil för att ställa in appen mina spår.   Men sen skulle jag ta Qling och Åberlix och då kommer en tjej med sin lilla minihund och Åberlix tar chansen att springa dit och kopplet bara faller ur från min onda arm.  Nu är denna lilla hund ganska tuff och blir inte rädd så inget hände, men jag kände mig ganska irriterad.

Nu ville jag inte ha några extraryck i koppel så jag bara önskade att det inte skulle dyka upp flera hundar under promenaden.  Träffade en granne och stannade upp och pratade och det kände bra för alla 3 hundarna hade nu lugnat ner sig och satt snällt stilla medan vi pratade.

Alla våra hundar har under alla år vi bott här haft en speciell godissten och där tycker jag alltid det är så kul att fotografera dem och det kändes så idag när alla 3 killarna var med ute på samma gång.

Märks verkligen vilken av hundarna som är mest van med denna sten och det är Qling som verkligen vet vad det betyder att bli fotograferad., men att få alla tre att titta in samtidigt i kameran det gick bra inte idag.

Hade passat på att förbereda min crockpoot med kalops innan vi gick ut.

Fortsatte vår runda med tre glada killar 

När vi kom hem så satte vi oss ner och tog det lugnt med varsitt glas glögg och lite pepparkakor.

Men både trimning och drag i koppel hade nu satt sina spår ordentligt i min vänsterarm och jag kunde inte ens få upp glögglaset till munnen.  Nu vet jag ju att detta brukar ge sig ganska fort om jag bara vilar armen och det var det jag fick göra resten av kvällen-

Middagen blev kalops 

  och jag var ganska så glad att jag hade skurit köttet i riktigt små bitar innan tillagningen.  Fick bara använda min högra arm och mosa maten för att sedan försöka få den till mun utan att tappa något på vägen dit. Det blev mer munnen mot maten än maten till mun.

Kvällen fortsatte framför TV:n med först 1 mot Sverige som jag tycker är jätteroligt och idag skulle jag nog ha varit med och gissat får jag lyckade få in rätt svar på samtliga frågor.  Blir nog att ladda upp DUO appen till nästa söndag.

Sen fotboll på det som inte blev som man ville. Konstiga byten blev det också, tycker i alla fall jag.

Efter denna match så kände jag för att försöka komma ner i varv och försöka få en lika bra natt som den föregående.

Kollade på mobilen och ser att två små barn har troligen blivit utkastade från en balkong i Hässelby och båda är allvarligt skadade.  Det gör så ont i mig, hur kan man göra så mot sina barn.  Nu blir det svårt att somna.

I morgon är det vardag igen och även en vecka med lite måsten.