Vaknade upp redan klockan 4 denna morgon men lyckade i alla fall somna om i omgångar fram till strax efter 6.

Det var en vacker morgon och man kunde se soluppgången långt bort.

Tyvärr kände jag mig ungefär som igår och stelheten i alla mina leder sätter stopp för mycket.

Men det ihop och tog mig ann båda killarna på bordet.  Åberlix klarar jag helt själv, men Zlatan måste jag ha hjälp med eftersom han snurrar och glömmer sina fötter under sig.. Det slutade med att Lasse fick ta över helt och det får bli som det blir.

Men nu får det vara nog i alla fall, fast inte känns det som om de är helt klara

Men nu år täckena sitta på tills i morgon, båda killarna älskar att rulla sig i både gräset och gruset och det känner jag inte för att ta hand om igen.

Åkte och handlade lite inför kvällen, men det fanns ingen inspiration varken hos Lasse eller mig, men Lasse föreslog i alla fall att det vore gott med varma mackor och det kändes helt okej även för mig.

Åkte sedan hem och började inventera lite för att kolla vad som behöver köpas nytt till 1:a advent.  Det visade sig att det bara var en slinga som fungerade, så efter helgen blir det att åka till Rusta och handla lite ljusslingor mm mm.

Kändes som vi måste göra något och någon promenad kunde det inte bli för mina ben värkte konstant och ska jag klara morgondagen så måste jag hålla mig lugn i dag.

Vi bestämde oss för att ta en tur till Skogskyrkogården och tog fram det som vi skulle ha till Lasses mammas grav. Men var fanns lyktan, jo den kom nog med hem till Lasse i Södertälje när vi lämnade över en del till de gravar som pappa normalt sköter.  Ja ja, bara att köpa nytt tänkte vi och åkte till Plantagen för både lyckta och krans.  Men inte hade de några lyktor, så nu får det räcka med ljusen och kransen, tänkte vi.

Att åka till Skogskyrkogården klockan 14,00 på eftermiddagen visade sig inte vara så klyftigt, jisses vilken trafik det var överallt.

Väl framme kunde jag inse att vi inte har varit här på ett tag, både mamma och pappa har alltid varit de som skött Majs grav och vi har i stort sett bara åkt dit till Allhelgonadagen, något som vi inte ens gjorde förra året.  Pappa har varit så duktig på att sköta om denna och det har alltid varit så fint, men helt plötsligt så hade tujan vuxit alldeles för mycket och det var knappt att vi kunde sätta några ljus och kransen. Naturligtvis hade vi inte heller något att klippan ner busken med.

Så det får vi ta och göra någon annan dag. Det blev i alla fall lite ljus och en liten pratstund.

Hemvägen var ännu värre än ditvägen och det är inte alls kul att vara ute i trafiken.

Dagen flöt långsamt fram denna dag och det kändes som evigheter innan vi kom fram till middagen

  som blev enkel med bara varma mackor med skinka, tomater och ost. Till detta vanlig folköl.

Jag hade tidigare på dagen gjort varsin pannacotta och den tog vi efter maten.  Men detta var inte alls bra för mig, både brröd och fett är inget som min mage gillar och resten av kvällen satt jag mest och gnällde över att jag nästan mådde illa.

Som vanligt blev det Morden i Midsomer och för en gångs skull var det en som vi inte tidigare sett.

Avslutade kvällen tidigt och redan strax efter 22 var jag beredd att krypa till kojs.

Så var det söndag

Som synes blev det en massa timmar i sängen och det är väl ett plus. Men tydligen hade jag inte varvat ner för ANS var -10 denna natt.  Jag gillar i alla fall att läsa av vad som händer under natten och att det är dåligt en dag finns det oftast något att skylla på.. Vet att tankarna snurrade en del under natten både vad det gäller dåtid, nutid och framtid.

Kändes i alla fall inte speciellt stressigt under morgonen, något som det normalt alltid gör när det är någon som ska hända, men fast det är en utställning (eller vad den kallas för) så kunde vi ta det lugnt.

Vi skulle vara på plats vid 12 tiden för exteriörbedömning.  Killarnas syster Trassla skulle också vara med idag och vi hade bestämt att våra killar inte skulle få träffa henne eftersom hon var i höglöp.

Det började bra och det var mycket fint organiserat, det värsta är väl att det är så trångt i både trappan och hallen på övervåningen, men alla tog hänsyn och höll bra avstånd från varandra.

Först ut av våra hundar var Zlatan.  Jag har ju alltid haft stora förhoppningar på honom efter att han som valp och junior på de utställningar han var med på innan pandemin bröt ut och stängde alla utställningar, alltid vann och fick jättebra kritik.  Vi var ju med på Stockholms cockerklubbs utställning och hann fick bra kritik men visade sig inte alls bra i ringen och jag kände mig redan då lite besviken.  Tror att han hade kunnat visa sig bättre med mig, men det är Lasses hund och det är han som får ta det mest med honom.

Samma sak idag då han direkt satte nosen i golvet och det förstår jag eftersom jag visste att det hade varit flera löptikar innan oss på golvet.  Det var svårt för Lasse att visa Zlatans rätta jag denna dag och det var nog det som drog ner betyget.. Ska väl erkänna att jag inte alls var glad över ett VG

Lite av det som domaren tyckte har jag själv aldrig känt, bland annat att hon önskade ett längre nosparti och att han var i lite högt hull.  Men det är domaren som dömer och det känns ganska bra när det skrivs varför man drar ner priset.

Sen var det jag som skulle visa Åberlix.. Han har bara varit med på en utställning och det var på Stockholms cockerklubb.  Han fick då jättebra kritik och som då domaren sa att han inte kunde få ett HP på grund av färgen. Så detta hade jag nu i bagaget och kände att får han bara Godkänt så är jag nöjd.

Domaren tittade i sina papper och säger, nu måste jag fråga, är det denna färg som kallas sobel och så berättar hon att hon aldrig tidigare stött på någon.. Hon började även säga att jag kan inte ge det pris som hunden kanske är värd eftersom färgen inte är godkänd.  

Hon tittade Åberlix i ögonen och säger, det är inte klokt att jag inte ska kunna ge en hund som är helt perfekt det pris som han ska ha.  Hon verkligen berömde honom och sa flera gånger "vad han är vacker".. 

Han fick även han som sin bror ett VG och jag var supernöjd och kritiken är verkligen inte fy skam

Det enda jag själv reagerade på var att även hann var i för högt hull och jag som tycker att han är för smal.

Det roligaste var att även syster Trassla också var i högt hull.  Hon var i höglöp och inte alls tyckte det var roligt denna dag och fick av den anledningen plus färgen ett GOOD och  något som jag tycker att man ska vara nöjd med. Hon är en superduktig spårhund och det är det championatet de nu vet att de kommer att lyckas med.

Så var i alla fall detta gjort och fast inte Zlatan fick EX så var jag ändå riktigt nöjd med våra killar.

Vi var rätt hungriga när vi kom hem och bara gjorde oss varsin macka.

Skulle sedan ha behövt åka och handla i alla fall kaffe, men kollade och såg att vi skulle klara oss i morgon bitti och då slapp vi åka iväg.

Middagen fick bli lite kroppkakor från frysen.

Blev Morden i Sandhamn som fick avsluta kvällen

I morgon är det ny vecka igen och besök på HS för Lasse.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag'   Vädret var det inget större fel på när jag vaknade, men sovit det hade jag knappt gjort denna natt.         När jag vaknar upp och ser denna app så blir jag så besviken.  Så rött som det var denna morgon var det ett tag sedan,...

Måndag   Äntligen de grader man vill se på termometern Natten kändes ganska okej         Men enligt denna tabell så hade den varit sämre än vad jag trodde. Skit samma, min känsla är viktigare än vad det står skrivet. När vi sitter v...

Ja detta skitväder vaknade jag upp till denna morgon. Natten hade känts så där och det är alltid spännande att kolla av mina värden på klockan         Grönt på ANS i alla fall men resten var väl inte vad jag hade hoppats på.. Hade myck...

Måndag '   Lika kallt även denna dag  Natten kändes bättre än vad den denna morgon visade         Trodde på grönt denna morgon, men det blev orange.  Ja bättre än rött i alla fall. Bara 30 minuters djupsömn denna natt. Tycker att jag ...

Torsdag   Forstfarande kylig morgon och idag skiner inte ens solen Natten blev så där         Kändes som jag nu var tillbaka på ruta 1 igen. Idag fyller Lasse 81 år och vi ska väl inte fira detta på något speciellt sätt. Fick upp e...