Torsdag morgon  vaknade man upp till ett vitt landskap

Natten blev som jag misstänkte.  Men först funderade jag på varför det blev så få steg denna onsdag, men kom på att jag hade ju inte satt på mig min klockan förrän efter att vi hade vi hade varit och handlat. 

Kom ner i köket och såg köksfönstret   se riktigt vackert ut med snön som lagt sig så fint runt.  Utanför var det vitt, vitt och åter vitt på tomten denna morgon.

Lasse hade haft alla hundarna ute och sedan hade de fått varsitt ben när de kom in, så för en gångs skulle var det ingen som tjatade på mig när jag kom ner för trappan.  Kunde inte låta bli att ta en bild på varje hund där de låg så stilla och gnagde på sitt ben.   Yra låg mitt i trappan,   Qling i bädden,   Zlatan mitt på hallgolvet och      Åberlix och Z i varsin korg i köket.  

Tog även en bild på min Amaryllis    som nu hade börjat slå ut lite mer än igår.

När vi var till Maxi i början på veckan så köpte jag en ny   palettblad. De hade även en i helt brunt som jag var lite intresserad av, men det fick räcka med denna.  

När klockan var 9 så var vi färdiga med det mesta och nu var det bara hundarna som skulle få sin mat och hinna gå ut lite innan vår dag kunde börja ordentligt.

Kände mig ganska trasig denna dag. Hade varit mycket att tänka på under gårdagen som gjorde ont.

Men bestämde mig för att idag skulle dagen bli bra.

Lasse tog sig ann Zlatan på trimbordet någon timme.

Det var ganska mysigt ute med all snö och tanken var att jag skulle ta en lång härlig promenad, men det visade sig att jag vågade helt enkelt mig inte ut på dessa glashala vägar.  

Så fort jag kom utanför grinden så höll jag på på att slå i backen, det var som en isbana runt hela vår tomt och fram till parkeringen.  Nej det var bara att tänka om.

Vi tog bilen till centrum och gjorde det vi måste innan vi återvände hem och tog det lugnt framför TV.

Nu var det skidskytte som vi skulle ta det lugnt framför och vi tog det verkligen lugnt och njöt av tiden.

Vår telefon ringde och det är oftast bara försäljare som ringer på denna så Lasse fick gå och svara. Han hör ganska dåligt men det är ju bara att lägga på om det inte är något speciellt.

Jag hörde honom prata och säga "så hon har fått kommit hem" och jag tänkte direkt på Eva och kände en lättnad i hela kroppen, samtidig hör jag Lasse säga "du får prata med Inger, jag måste ta det lugnt". Nu började jag förstå att Lasse måste ha hört fel och tar telefon och det är Evas äldsta son som ringer.

Den jävla covid hade tagits sig in i hennes kropp och nu hade det varit tvingde att säga adjö.

Det gjorde så ont. Nu ska jag inte som jag är van vid att vakna upp och se hennes vackra bild och "ha en bra dag" som fanns varje morgon på Instagram.

Det blev många samtal och sms innan jag var klar med att ha meddelat så många som möjligt.

Barnen måste nu få ro och rå om varandra istället för att meddela släkt och vänner.  Nu kan man i alla fall vara glad att FB finns, de flesta finns där och innan kvällen kom var Evas sida fylld med fina ord.

Vi skulle äta, men det var inte lätt och när vi ätit färdigt så kom jag på att jag inte tagit någon bild på maten. Egentligen spelade detta inte så stor roll för den   maten såg lika ledsen ut som vi kände oss.

Kvällen fick avslutas med Brottet.  Dagen blev en helt annan än den jag hade tänkt när jag steg ur sängen.

Nu får vi se hur natten blir.