Tänk att det gått ett helt år sedan våra småttingar föddes.

En dag som jag både vill minnas och glömma. 

Att se 7 fina valpar födas och bara få behålla 2, det gjorde ont. Sedan att snart inse att Zlatan inte var som andra valpar, fick mitt hjärta att brista.. Men vi hade tur och med god hjälp av Tassan (ägare av Zlatans pappa) och alla mina vakna nätter under de första tre månaderna gjorde att vi fick behålla den finaste gåvan som Yra gav oss.

Zlatan var redan tingad och de som väntade honom visste jag skulle bli så ledsna över att få veta att kanske deras valp inte skulle få leva vidare, men jag var tvungen att ge detta besked och naturligtvis fick de själv välja och vänta på dagen då vi visste säkert vad som väntade lilla Zlatan. Jag var även uppriktig med att säga att om det inte var de som tog honom så skulle han få stanna hos oss, oavsett vad som hände och så blev det.

Det blev många långa veckor som vi inte visste hur det skulle gå och jag vet inte hur många gånger som jag var tvungen att lämna hemmet med video appen i fickan för att se vad som hände och vi fick vända på halva vägen för jag såg att Zlatan låg på rygg och det tog ca 3 månader innan han kunde rulla runt själv och fick panik och det var han inte ensam om för det fick jag också. 

Veterinärbesiktningen var jag rädd skulle visa att det var något fel på hans hjärta, men det slog så fint och nu var det bara bakbenen som fortfarande visade sig vara svåra att helt komma upp på, så han såg och gick som en hare.

Två veckor efter att han blivit 4 månader och bara 10 dagar efter att han helt plötsligt kunde komma upp på sina bakben så var han på sin första utställning och blev bästa valp. Vilken lycka jag kände, men på något vis så var det svårt att släppa min oro för honom och det minsta lilla som jag inte tyckte var som det skulle gjorde mig så ont.  

Men tiden gick och han hann med flera utställningar under sina månader som valp och vann flera gånger sin klass. Så nu visste vi att vi hade fått något vi önskade och han var bara vår.

Att han blev mattes hund, fast det skulle bli husses var inte så konstigt, vår närhet satte sina spår hos oss båda och fortfarande så är jag det bästa som finns.

Hans glädje när han ser mig om det så bara har gått ett par minuter som vi inte varit i samma rum kan ingen ta miste på. Vi kramas och pussas mycket och han ger mig så mycket kärlek.

Han har nu börjat acceptera Lasse mer och mer och jag ser fram emot att Lasse och Zlatan ska få samma band som det var mellan Lasse och Nemo.

Fast det bara var Zlatan som fyllde år idag så fick naturligtvis alla varsitt grisöra.

Sen blev det som vanligt en tur på bandet för mig och idag orkade jag lite längre tid, men det fick bli i intervaller mellan 3 och 4 och jag promenerade mest på 3:an

 På det hela såg det bra ut denna dag 2 i vecka 2.

Efter detta så blev lite lite småtrimning av Zlatans huvud för jag ville få fram hans fina ansikte i dag när han fyllde år      Hade velat att han kollade framåt men det var inget som passade denna lilla herre idag. Z var ganska så förtvivlad av att se Zlatan på bordet så fast hon inte behövde så fick hon sin vilja fram   och fick komma upp på bordet och få en genomborstning och då var hon nöjd.

 Något som Z gillar är pallen och den står nästan jämt på köksgolvet och så fort hon vill ha något så visar hon det genom att sätta sig på denna lilla pall

 Yra är inte sen att visa vad hon kan, hon heller.

En tur till Kungens kurva för jag skulle köpa batteri till min klockan som hade lagt av och Lasse skulle på Jula

När vi kom hem så blev det en tur till tennisplan för att jobba med våra hundar.

Zlatan tycker säkert att det är kul men Lasse ger honom fel instruktion och han bli alldeles för- virrad.  Någon som tyckte att Zlatan fick för mycket uppmärksamhet idag var Z som tjöt i högan sky när hon inte fick vara med husse och jobba.  Men när jag började med henne då var hon helt nöjd och tyst.

Z däremot vill hela tiden visa vad hon kan och är ett steg före mig.

Men ganska kul att se på film vad man gör för fel 

Visst gör vi fel, men alla barn i början (ska väl inte jag säga som har tävlat så mycket i lydnad med våra springer och även med en av våra cocker)

Jag och även Lasse tycker att det är mest roligt att se att hundarna gillar det vi gör med dem.

När vi kom hem så stekte Lasse varsitt ägg till oss som vi tog på en knäckebrödsmacka.

Men jisses så fort det blev svart ute denna dag. När klockan var strax efter fyra så såg man nästan inte gatan

Hade fortfarande inte tänkt ut någon middag, men det fick bli det som fanns hemma.

 Hade både blomkål och fläsk kvar och detta gratinerade jag med lite grädde och ost. Sen till detta fick det bli två Wallenbergare var.

Och fast det såg ganska tråkigt ut så var det riktigt gott.

Dagen kändes lång och inte har jag haft min klocka på mig så att jag vet hur många steg jag har gått. Men nu är ett nytt batteri insatt så i morgon hoppas jag få lite uppdatering.

Så mycket mer hände det inte ikväll.

I morgon hoppas jag hinna med lite mer träning och håller vädret i sig så kanske det kan bli en tur till Norsborg.

Ia